Att ett barn blir mördat är helt frukansvärt, och när det händer i ens närhet känns det kanske ännu verkligare. Men alla andra barn, de som inte lever trygga svensson-liv i Sverige, de som bor i krigshärjade länder, och de som inte får nån falukorv och snabbmakaroner till middag. De då? Nu ska jag berätta något för er, kära bloggmänniskor, någonting ni inte verkar veta; DE DÖR OCKSÅ!
Oändligt många barn blir misshandlade, mördade och torterade till döds.

TÄND ETT LJUS FÖR ALLA BARN I VÄRLDEN.

Jag längtar verkligen att få upptäcka världen, resa över dom sju haven, upptäcka något nytt och annorlunda som jag aldrig sett förr!  
Men å andra sidan.. Så vill jag ju ordna med min lägenhet, kanske börja ta upp ridningen, och galopp igen. Och mina konstutställningar, vad ska hända med dom?

Oftast när jag har laddat upp med kopiösa mängder choklad, sushi och en härlig chicflick så längtar jag istället efter att få vara lite social, gå ut och träffa folk.
Men om jag(mot förmodan) är ute, så tar det inte lång tid innan allas påklistrade smile och ytliga mingel får mig att längta hem till min säng och en stor portion glass.

Velighet är inte ett problem för mig, det är mitt mellanamn.
Beslutsångest är inte något jag stundtals lider av, jag är beslutsångest.
Jag är inte ambivalent, jag lider av något mycket, mycket värre, trippelvalens, multivalens, SUPERJÄTTEMULTIVALENS!
Jag har tusen olika valmöjligheter och det gör mig helt vilsen, visa dagar vill jag så oändligt mycket, och andra vill jag ingenting alls.





SÅ VAD FAN VILL JAG?! Lider jag av någon slags multipel personlighet eller vad är det frågan om?

Det verkar vara en ny trend inom den fina blogosfären att skriva om jantelagen, den svenska avundsjukan och andra fina (svenska?) fenomen.

Och jag håller absolut med om att det är helt idiotiskt att en del människor har något emot att man är nöjd med sina betyg, sitt jobb, sitt utseende eller vad det nu kan tänkas vara.
Varför i hela friden skulle man inte få vara nöjd och stolt över sitt jobb om det verkligen är ett jobb man vill ha, eller något man verkligen har fått kämpa sig upp till?
Men sen finns det såna personer som stör mig ännu mer än dom som tycker att det är skrytsamt att vara stolt eller nöjd..
Såna personer som inte kan ta ett uns av självkritik, såna personer som verkligen inte kan sluta prata om sig själva, sina prestationer, sitt aaaalldeles underbara utseende och för att inte tala om alla MVGn dessa personer får, herregud!
Dessa personer får mig bli fysiskt illamående, kväljningar hotar att tränga upp i strupen, dom får mig att skämmas över mänskligheten och bara vilja gå och gömma mig.

Snälla människor, världen är heliocentrisk, inte EGOcentrisk,  försök att inse att världen inte kretsar kring er! 
Ha lite självdistans, försök att få in en liten gnutta ödmjukhet i era huvuden, där bara tankar kring er själva kretsar.

Eftersom att jag är så intelligent i hjärnan så har jag tappat min datormanick i golvet, och det har dessvärre resulterat i en datormanick som är väldigt ovillig till att fungera. 
Detta leder till att jag inte kommer uppdatera min annars så ofta uppdaterade blogg...

Den Käcka Flickan Simp(hon kallas för Frida ibland, vet inte varför) som jag allt som ofta delar tankar om allt från Ryssens nya 1800-tals vänlighet till otrevlig skinka på golvet, har en utomordentlig blogg som jag hänvisar mina hängivna läsare till,  tills jag är back on track.

Här kommer en fin liten länk till Käcka flickan .

                 




                    

Det här är inte bra.
Min svensklärare sa att när man får sina första böter så är man vuxen. Det suger att vara vuxen i såfall.

Den som känner sig manad att betala min bot eller känner en polis som vill ta bort den får gärna höra av sig.

Resten av bilresan gick i ungefär samma skakiga anda, när jag skulle försöka hålla burken, doppa ner skeden och få upp något i munnen och köra bilen.
Det jag ska komma till, kära barn är att jag nog ska starta en kampanj om att man inte ska äta när man kör. Turligt nog så slutade min resa med bara några förargliga risifrutti fläckar i knät.



På tisdag ska min kära lilla bil likt en kameleont transformeras til en mer icke mainstream färg än den silvriga nyansen den har nu, nämligen härligt, krämigt metallicrosa!
 Detta som kanske är varje flickas dröm, har även alltid varit min och mina kära vänner har nog fått dras med snacket om en rosa bil i bra många år nu. Men snart händer det!



Nu ska jag plantera lite lupiner!
Plantering och blommor och sånt har typ blivit min nya hobby eller något! Grannarna kollade på mig som om jag vore paria när jag stod och hackade i rabatten 06.00 i fredags, undra varför?

Ciao!

 KÖRKORT!!!!!


THG roadtrip nästa?:)

Nu har båda mina små tossor Andrew och Korre hunnit bli stora flickor på arton år! Som ni ser på bilden var det riktigt paarteey! (Ida var lite avis på att hon inte fyllde år, så hon hamrade på tårtan.)
Grattis till er båda små trollapor! Me love you all a lot!

Inatt bär det av till Rhodos med alla THGarna och de två små lintottarna Linus och Kersti!
Så sitt inte inne på min blogg och vänta på ett inlägg allt för länge.. för det kan dröja!

C u!

Jag hade skolavslutning i Tisdags, och såhär såg jag ut då!

 Klänningen och skärpet har jag och min mamma sytt , klänningen är gjord i bomullstrikå och spetsen i akryl.